Har sedan sin studenttid varit intresserad av Gin på längden och tvären, även om öl tar mycket tid. Studerat dryck i Grythyttan, Södertörn och Skottland. Startade Slottskällans Bryggeri en gång i tiden och driver nu även Pilsner.nu

Alltid gillat det äckelgoda. När andra barn drack cola på mallisresorna drack jag tonic. Bitterljuvt. Och min fars alltmer utspädda Bokma Genever hade doft av norrland och granbarr. Spännande och äckelgott. Funkade bara med Aportekarnes Grape. Sedan dess fast i enbärs- och tonicträsket. Under många år jobbat med att marknadsföra och utveckla otaliga öl- och läskvarumärken. I detta forum kan väl lanseringen av Hartwalls Gin Long Drink ses om en höjdpunkt. Btw #grappalover.

Så länge jag kan minnas har jag varit passionerad över dofter och smaker. Min näsa är särskilt känslig inte bara när det gäller kvalité och kryddning utan om den märker genast om det som serveras är skapat med kärlek eller inte. Den ingrediensen är, enligt mitt förmenande, den enskilt viktigaste i allt skapande. Har du inte kärlek till det du gör, äter eller dricker och dessutom gör det av fel anledning är det inte bra för dig. Det är till och med direkt skadligt för oss människor. Jag ingår i denna redaktion, kanske i första hand, för maten och recepten. Har skrivit kokböcker och drivit restaurang i Spanien därifrån GIN SVALLVÅGEN nu sköljer över oss andra. Jag kommer att särskilt använda mina kunskaper om ginet och tonic som just ingredienser i vårt arbete i och omkring mat. Det finns mycket att ta vara på inte minst när man ser ginet som en krydda och inte reducerar den till att vara bara alkohol. Jag vill citera min mormor som sa: ”för mycket och för lite skämmer allt”  Det verkar stämma in på i princip allt. Själv brukar jag lite skämtsamt säga, då jag anser den andliga spisen vara viktig för oss människor: somliga har sin Yin & Yang men jag har min Yin & Tonic. Väl mött och på återseende/ Uffe