Mumma, i alla dess former, har länge varit populärt i Sverige. Om detta vittnar uttryck som ”Det smakar mumma!” och ”Det är mumma för själen!”
”Lybske korfvar och Brunnsviks mumma,
Öl i ämbar och stora krus.
Courage min lilla gumma,
Lät mig ta din lilla mus.
Alltför gärna min Herr Magister.
Tjenarinna, jag ber,
Tjenarinna, sitt ner.”
Bellman skaldade om Mumma, i den skabrösa och något okända ungdomsdikten ”Menuette – God afton min Fru Pastorska”.
Mumma, i alla dess former, har länge varit populärt i Sverige. Om detta vittnar uttryck som ”Det smakar mumma!” och ”Det är mumma för själen!” Mumma får i svenskan i dag en närmast adjektivisk betydelse.
På Bellmans tid var mumma en beteckning för ett mörkt, alkoholstarkt tyskt öl från staden Braunschweig i tyska Niedersachsen mellan Hannover och Wolfsburg.
En av Sveriges äldsta kända beskrivningar av ölbryggning finns i trettonde bandet i ärkebiskop Olaus Magnus bok ”Historia om de nordiska folken” från 1555, ”Om olika ölsorter och deras läkekraft.” I det tjugonionde kapitlet skriver biskopen om att lagrad mumma från Braunschweig är bra mot ”stranguri”, eller prostataförstoring som orsakar svårighet att urinera.
En vanlig uppgift, som härstammar från en beskrivning av mumma från 1798, ska ölet vara uppkallat efter Christian Mumme, en tysk 1400-talsbryggare från Braunschweig, som år 1489 ska ha uppfunnit drycken. Men ordet kan likaväl vara en ordbildning av uttrycken ”nom, nom” eller ”nam nam”, som i försvenskningen blivit ”det är nam!” eller ”det är mum!”.
I dag är mumma en benämning för en söt blandning av mörkt öl och sockerdricka, starkvin, och ibland sprit och julkryddor. Det vanligaste recepten i dag innehåller porter, kardemumma, madeira och gin.