London’s Morning Post and Gazetteer, 20 mars 1798
Ursprunget till en cocktail är dolt i historiens dimma. Den tidigaste hänvisningen till ordet cocktail finns i en satirisk artikel i London’s Morning Post and Gazetteer är från mars 1798, där skribenten räknade upp ett antal obetalda skulder som politiker hade på pubar i London. Där fanns bland annat ett antal ”cock-tails” uppräknade.
I och med att det var en satir, är det sannolikt ingen kvalitetsdricka det är frågan om. På den tiden brukade bartendrarna tömma alla slattar från ölfaten och sälja häxblandningen billigt under namnet ”cock-tail”.
Vad ordet kommer ifrån än omtvistat, men namnet på den tapp eller kran som sitter på öl- eller vinfat kallas på engelska för en ”stop-cock”, då handtaget ofta är format som en tuppkam. (Den folkliga humorn uppmärksammade givetvis ordets likhet, och möjligen också tappens funktion, med den manliga ädlare delen av kroppen.)
”Tailings”, ”slumpen”, ”stumpen” eller ”stjärten” på svenska, kallades den sista skvätten alkohol i ett fat eller en flaska, så blandningen fick benämningen ”cock-tailings”, förkortat till ”cocktail”.
Dry Martini är en cocktail gjord på gin och torr vermouth, som garneras med en oliv eller en bit citronskal. Dry Martinins exakta ursprung är oklart. Den första dryck som kallades ”Vermouth” lanserades 1789 av Antonio Benedetto Carpano i Turin. Den var förhållandevis söt, blev populär och fick flera efterföljare, tack vare att socker nu började tillverkas industrimässigt. Före 1800-talet var sockerproduktion beroende av tillgång på sockerrörsodlingar och slavarbetskraft. Sockerrör växer i tropikerna och plantagerna fanns i Västindien och Brasilien.
Detta ledde till att tyskarna, som saknade plantagekolonier, på mitten av 1700-talet började experimentera med saften från betor, som var lika söt som den från sockerrör. 1802 började man på försök framställa socker ur betor vid ett slott i Schlesien. Utanför Magdeburg startades det första stora sockerbruket på 1810-talet.
Under 1800-talets fanns det flera tillverkare av Vermouth och Martinis i södra Frankrike. Den italienska vermouth-tillverkaren Martini lanserade sin söta Martini 1863. Tillverkaren Noilly Prat erbjöd en torr version.
Det finns många historier, av varierande trovärdighet, om vem som kom på Dry Martini. Sannolikt har drinken vuxit fram från flera likartade recept. På 1800-talet var den vanligaste drinken fruktjuice och sprit, eller förstärkt sötat vin. Den kombon återfinns i mängder av dagens drinkar, från Old Fashioned till Manhattan.
Runt förra sekelskiftet blev det populärare med torrare drinkar och på 1920-talet finns de första recepten på en Martini på torr Vermouth. Originalet är hälften gin, hälften Vermouth.
/Jan Sandred