Välj en sida

Monopolet på sprittillverkning hade tagits bort i England 1694 och alla krogar började tillverka sin egen sprit. Under 1700-talet söps det ordentligt. Bara i London tillverkades det på 1730-talet 45 miljoner liter gin per år och det fanns 7000 registrerade krogar. London hade ungefär 700 000 invånare och det motsvarade en krog per hundra invånare och 64 liter sprit per invånare och år.

Destilleringen var för det mesta primitiv och för att dölja den värsta finkelsmaken tillsattes kryddor och socker, och till och med terpentin (för att fejka enbär) och svavelsyra (för att ge utspädd sprit en rivigare smak. Svavelsyra kan också katalysera de organiska syror som kan finnas i finkel och bilda olika estrar).

I Jerry Thomas’ Bartenders Guide: How To Mix Drinks 1862 – A Bon Vivant’s Companion, den äldsta publicerad boken med det vi i dag skulle kalla drinkrecept, finns intressanta recept på hur man kan göra sin egen gin. En ”drachms” – en äldre stavning av ”dram” – motsvarar ungefär en tesked.

Även om det fanns olika sorters spritdrycker, blev ”gin” ett allmänt begrepp för alla typer av spannmålsproducerad alkohol på den tiden.

Old Tom Gin, eller Tom Gin eller Old Tom, är det allmänna namnet på den ursprungliga varianten av gin, som blev populär på 1700-talet. Den tillverkas fortfarande av olika destillerier och är mer välkryddad än London Dry och aningen söt.

Det finns olika historier och skrönor om varför den kallades för ”Old Tom” och varför katten av tradition finns på etiketten.

Kapten Dudley Bradstreets beskriver i sin biografi “The Life and Uncommon Adventures of Captain Dudley Bradstreet being The most Genuine and Extraordinary, perhaps, ever published” (1755) hur han hittat ett kryphål i den engelska alkohollagen för att kunna sälja gin dygnet runt och hur mycket som helst. Det ska ha givit upphovet till den svarta katten.

En sannolik historia om katten kommer från kapten Dudley Bradstreet biografi från 1755, “The Life and Uncommon Adventures of Captain Dudley Bradstreet being The most Genuine and Extraordinary, perhaps, ever published”, där han beskriver, dvs skryter, om hur han hittat på ett smart sätt att sälja gin som kringgår en ny alkohollag. Det engelska parlamentet hade infört en lag 1736 för att försöka stävja det värsta supandet. (Det infördes en rad lagar som på olika sätt begränsade alkoholproduktionen, försäljningen och konsumtionen i England 1729, 1733, 1736, 1737, 1738, 1743, 1747 och 1751).

Dudley Bradstreet var en ”äventyrare” från Irland och var engagerad som spion av Bonnie Prince Charles (Han med Drambuie, ni vet). 1736 köpte han en fastighet och ett lager gin i London. Han satte upp en skylt med en svart katt i fönstret. Under kattens ena tass fanns ett rör och i munnen fanns ett myntinkast. Kunderna lade en peng i munnen och kunde fylla på sin flaska eller vad det nu var, med gin som hälldes genom röret. Bradstreets framgångsrika ”varuautomater Puss & Mew” ska ha kopierats över hela London, tills det förbjöds 1738.

Men det finns också en annan historia.

1849 registrerade destilleriet Boord & Son sitt varumärke ”Cat and Barrel Cordial Old Tom Gin”. På etiketten fanns en katt som satt på en tunna. 1903 stämde Boord & Son destilleriet Huddart & Co för att de hade plagierat etiketten.

Destilleriet Boord & Son stämde 1903 konkurrenten Huddart & Co för att ha plagierat företagets etikett för Old Tom Gin med en katt på en tunna.

Boord & Son hävdade att de haft en svart katt på en tunna, och hade använt både ”Old Tom” och ”Young Tom” som namn, under lång tid på sina etiketter. ”Old Tom” skulle ha varit en hyllning till destillatören Thomas Chamberlain vid Hodge’s destilleri.

Boord & Son förlorade målet, åtminstone delvis. De fick mönsterskydd för sin speciella etikett, men inte ensamrätt att använda en katt eller namnet Old Tom. I rättegångsprotokollet står det bland annat:

Sweetened gin, one of the articles sold by them had long been known as Old Tom.

The Plaintiffs’ firm were ridiculed at the time for adopting the cat on a barrel, and for associating the words “Old Tom,” by which sweetened gin had long been known, with a cat.

Sweetened gin one of the articles sold by them had long been known as Old Tom.

Other persons appear to have copied the Plaintiffs, and to have applied the figure of a cat’s head, or of some part of a cat, or the whole figure of a cat, to gin. When this practice first commenced does not appear.

The precise origin of the term “Old Tom” as applied to sweetened gin is lost in obscurity.

Därefter var det fritt fram för vem som helst att använda ”Old Tom” och svarta katter på etiketterna. I slutet på 1800-talet hade alla flaskor med Old Tom Gin en illustration av en svart katt.

Destillationskolonnen uppfanns 1832, vilket gjorde att destillationen kunde göras i en kontinuerlig process, istället för satsvis i pot stills. Tekniken ökade också markant kvaliteten på spriten, vilket gjorde att kryddningen kunde minskas. Då utvecklades (London) Dry Gin, som långsamt konkurrerade ut den sötare Old Tom. På 1970-talet var det ingen som tillverkade Old Tom och det är först nu som den tagits upp igen av mikrodestillerier.