Originaletiketten till Plymouth Gin introducerades 1884. Där står att företaget etablerades 1793. I dag har flaskan en bild av skeppet Mayflower, som seglade från Plymouth till Nordamerika 1620. Resenärerna ska enligt traditionen ha sovit i det hus som nu är destilleriet Plymouth Gin.
Plymouth Gin är världens äldsta gindestilleri. Det finns fortfarande kvar i samma hus på Southside Street 60 i Plymouth som när det startade. Men det finns belägg för att det bedrivits spritproduktion, eller åtminstone sprithandel i huset så tidigt som 1690, under namnet Kings Brewery Black Friars Distillery.
Enligt den lokala traditionen ska huset ha varit dominikanerkloster på 1400-talet, men det finns inga skrivna historiska belägg för det. De tidigaste dokumenten är från ca 1500 och anger att det är ett köpmanshus.
Under klosterupplösningen i England 1536 och 1541, då kung Henrik VIII konfiskerade de romersk-katolska klostrens egendomar i England som det nya överhuvudet över Church of England, och en bit in på 1600-talet, användes huset som häkte. Mellan 1689 och 1705 var det registrerat som församlingshem.
Även om Plymouth Gin hävdar att destilleriet grundades 1793, är de första skrivna dokumenten om att huset är ett destilleri, från 1815 då känt som Coates & Co Ltd.
Uppfann den moderna kvalitetskontrollen för destillation
Tidigt 1800-tal drev James Fox tillsammans med Thomas Coates och John Williams företaget Coates, Fox & Williams Co i Plymouth, som tillverkade och sålde sprit. 1821 skrev bolaget hyreskontrakt med Kings Brewery Black Friars Distillery om att ta över verksamheten i huset på Southside Street.
James Fox var uppfinnare och ville vidareutveckla destillationsprocesser. 1828 lämnade han företaget för att kommersialisera sitt patent för en spirit safes: “An Improved Method or Methods of Diminishing the Loss in Quantity and Quality of Ardent Spirits and other Fluids during the Processes of Distillation or Rectification”.
En “spirit safes” används för att avgöra destillationens brytpunkter, dvs när de olika fraktionerna i destillationen ska samlas upp, utan att behöva påverka destillationsprocessen. Den används i dag i all satsvis spritproduktion: whisky, gin, konjak, bourbon, grappa, osv.
Appellation d’origine contrôlée Plymouth Gin
Plymouth Gin är både ett varumärke och en ginsort. Den är sötare och starkare kryddad än den torrare och betydligt vanligare sorten London Dry Gin. Företaget använder fortfarande de koppar-potstills som köptes in 1855. Receptet följer originalet och innehåller samma sju örter och kryddor: enbär, koriander, citron- och apelsinskal, kardemumma, kvanne (angelica) och violrot (orris).
Plymouth Gin är också en skyddad ursprungsbeteckning. Produkten fick tillståndet som resultatet av en rättslig tvist 1880 med Beefeaters destilleri. De hade börjat tillverka en egen ”Plymouth Gin” i London och Coates & Co stämde Beefeaters. Coates & Co vann och fick rätten till ursprungsbeteckningen. Det är också därför ”Est. 1793” noteras första gången på en etikett för Plymouth Gin från 1882. Företaget ville markera sin långa historia och rätten till varumärket.
Coates & Co ville skydda sin försäljning till den engelska marinen, som upphandlat ”Plymouth Gin”. Spritransoner till manskapet delades ut i rom, men officerarna fick sin i gin. Den engelska marinen var en mycket viktig kund på den tiden. Närheten till den engelska flottans hemmahamn för proviantering, Royal William Victualling Yard in Plymouth gjorde att Coates & Co hade ett idealiskt läge för att förse flottan med gin. Under Napoleonkrigen beställde viceamiral Horatio Lord Nelson över 1000 fat Plymouth Gin per år.
Thomas Coates dog 1831, men företaget behöll namnet Coates & Co ända fram till 2005 då Scandinavian V&S Group AB köpte det, som i sin tur köptes av Pernod-Ricard 2008.
/Jan Sandred