Vem uppfann gin?

Man kan nästan på året bestämma när den enbärskryddade spritsorten slog igenom i England.

1688 störtades den engelske kungen Jakob II av den nederländske ståthållaren Vilhelm III av Oranien och dennes gemål Maria (som var kung Jakob II:s protestantiska dotter), med hjälp av delar av brittiska parlamentet. Övertagandet kallas för ”the Glorious Revolution”.

James II flydde till Frankrike och Ludvig XIV, som England låg i krig med. Importen av produkter från Frankrike av bland annat eau-de-vie, var stoppad. Wilhelm III tog med sig seden att dricka Genever och när kändisar, som kungar är, inför något nytt brukar allmänheten snabbt haka på.

För att reglera tillverkningen av sprit hade Karl I av England 1638 startat The Worshipful Company of Distillers, som fick monopol på tillverkning och kvalitetskontroll av vinäger och alkohol i London med omnejd. Men för att finansiera kriget med Frankrike införde Vilhelm III och det engelska parlamentet olika skatter på bland annat öl- och sprittillverkning. En lag kom 1690 som införde skatt på tillverkning och ytterligare en lag 1694, som tog bort tillverkningsmonopolet på sprit och dessutom införde skatt på försäljning av sprit. Därefter kunde vem som helst tillverka och sälja sprit, bara man betalade skatt. Det intressanta är att skatten gjorde så att försäljningspriset på öl och sprit blev lika högt, vilket ökade konsumtionen av sprit.

I början av 1600-talet fuldestillerades det oraffinerad sprit till sjömanskrogarna i de engelska hamnstäderna London, Plymouth, Portsmouth och Bristol. För att dölja finkelsmaken kryddades den med bland annat enbär, och såldes i lite här och där som ”strong water”. På den tiden var drycken snarast tänkt som medicin, än som njutningsmedel. De vanliga dryckerna i England på den tiden var öl, vin och fransk eau-de-vie.
I och med att tillverkningen och försäljningen av sprit släpptes helt fri 1694, var det ingen som längre kontrollerade kvaliteten på spriten. Alltihop resulterade i att det under första hälften av 1700-talet konsumerades hemkört i okontrollerade mängder i England, en period även känd som ”the Gin Craze”. Den har blivit förevigad i populärkultur, använd som avskräckande exempel av nykterhetsivrare, och den skapade en rad politiska åtgärder för att minska superiet.

Första gången ordet ”gin” nämns är i boken ”The fable of the Bees, och Private Vices, Publick Benefits” av Bernard Mandesville, publicerad 1714. Han beskriver i satirisk form den tjänst gin gjorde för militären. Under Nederländska Frihetskriget mot Spanien 1568 till 1648 fick Nederländerna stöd av drottning Elisabet I. De engelska sjömännen stötte då på de holländska sjömännens brännvinskurage – ”Dutch courage” – som de fick genom att dricka kopiösa mängder genever. Engelsmännen tog givetvis efter och den engelska flottan började importera genever. Det öppnade nya affärer för de holländska producenterna.

Under 1700-talet stiftades det ett antal lagar för att minska superiet, och för att styra upp den inhemska tillverkningen och produktionen av gin. Men det medförde också att flera, fortfarande aktiva, destillerier startade som Booth’s, Finsbury, Greenall’s, Gordon och Plymouth.

/Jan Sandred